Bättre ledning av offentlig verksamhet, tack!

I SvD 170412 kritiserar Tove Lifvendahl politikern Ardalan Shekarabi för hans svepande kritik av New Public Management som en ingrediens i ”vinstjakt” i vård, skola och omsorg.  Lifvendal tar upp att det inte är ledningsinstrument som planer och mål som är problemet utan hur de tillämpas. Låt mig komplettera: NPM i offentlig verksamhet har tyvärr ofta blivit för mycket detaljstyrning. Att uppnå alla detaljerade mål och normer skapar stress som gör att personalen inte har tid att omsätta sin djupa kompetens till goda insatser. Frustration och stress medför dåligt arbetsklimat, vilket försämrar resultaten. En orsak till situationen kan vara att ansvariga politiker har otillräcklig kompetens avseende ledning och verksamheten. I brist på insikter och omdöme söker de trygghet i ett övermått av olika mål och föreskrifter. Privata företag, även i offentlig verksamhet, har oftast en annan ledningskultur grundad på just kompetens i verksamhetsledning insikt i verksamheten. Det kan förklara vinsterna i välfärden. I fastighetsbranschen tar det ansiktslösa kapitalet över alltmer av ägandet, med mer fokus på förvaltning av kapital än på hyresgäster. Se vad Länsförsäkringar, AMF och Pembroke för med Astoria, galleria-kvarteret respektive Mäster Samuelsgatan!

Det enda sättet att ändra detta är att staden tar sitt planmonopol på allvar och talar om vilka riktlinjer som gäller i olika stadsdelar. Kompetensbrist igen, kryddad med politisk kortsiktighet! På kort sikt är det lättaste att låta byggherrarna bygga där de vill. Det tidskrävande arbetet med att utveckla förorter till attraktivare förstäder är alldeles för svårt.